onsdag 29 februari 2012

Inga rosa tyger så långt ögat ser

Fick ett önskemål för en tid sedan om jag kunde sy ett överkast till en liten tös, barnbarnet. Det skulle helst vara så stort så hon skulle kunna ha det sen när hon blir större, det skulle passa en enkelsäng. Sydde en del block men visste inte om de skulle räcka så jag la ut dem på min egen säng som är 90x200, de räckte. När jag skulle kolla hur jag skulle få ihop dem så att inte samma färger mötte varanda var jag tvungen att lägga ut dem på golvet. Senare ikväll när Michal kom hem tog han av jacka och skor i hallen och skulle gå in i rummet, där tvärstannade han. Det enda han sa var Ääääähhhhmmmm och såg ut som ett frågetecken. :) På golvet låg mina block och de fick absolut inte röras.

Jag har fått för mig att jag ska ha rosa hjärtan på täcket och ville sy på dem innan jag sydde ihop blocken. Jag har vänt ut och in på alla lådor och letat som en galning efter rosa tyg men hittade inget som skulle passa. Jamen åååhhh *grrrrrr* ... av alla jäkla tyger jag har samlat på mig så är inte rosa något jag har på lager. Nu har blocken i alla fall blivit ihopsydda men nu måste jag ner till Eva på Färg & Form och köpa mer tyg innan jag kan fortsätta.

4 kommentarer:

  1. Våra stackars karlar!
    Vad får de inte stå ut med?
    Min har hoppat hage över vardagsrumsgolvet och förr fick han sova i syrummet!!!

    SvaraRadera
  2. Hahaha "av alla jäkla tyger ..." Typiskt att det alltid ska fattas något så att man "måste" köpa nytt och riskera att det slinker med något som man inte tänkt sig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ja tänk att det inte spelar någon som helst roll hur mycket tyg det finns i gömmorna så saknas i alla fall det där specifika!!
    Men du får se det som att du har tur som får gå till tygbutiken ;)
    Kram Lizzan

    SvaraRadera
  4. Hihi- jag får hålla med de lvriga!
    Som ett svar på ditt inlägg hos mig vill jag bara säga att- i dag har jag varit närmre honom - Walle alltså - än på länge . Tror att även han var hemma hos Towa o var med på vår promenad... Hans grav är där... Det känns ändå rätt bra även om min saknad är stor. Många undrar om jag inte skall skaffa en ny - men jag tror inte det finns ngn som skulle kunna ersätta eller ens mäta sig lite med Walle - han var så speciell o underbar.. Känslan av att han håller mig sälkskap är väldigt påtaglig ibland. Tycker mig höra honom hoppa ner från fåtöljen ibland o.d. Men det känns skönt ändå- han behövde ju inte lida längre. Tack för din omtanke! Kramar om

    SvaraRadera