onsdag 11 januari 2012

Gulliga bloggläsare!

Tack snälla ni för alla kommentarer och all uppmuntran jag fått, både här på bloggen och i privata mail. Dessa kommer jag att gå tillbaka och läsa när jag känner att nedstämdheten börjar slå sina klor i mig.

I veckan som gått har det blivit ett flertal besök med provtagningar och besök hos läkare osv. Eftersom jag är den som har körkort så går det ganska mycket tid åt att vara chaufför.

Glömde berätta i mitt tidigare inlägg att mitt i all uppståndelsen i början av december så flyttade min dotter. Jag hade lovat att flytta "lösa" prylar som tavlor, lampor och sådant som inte går att packa men det blev inte mycket av med det. Vi tog istället allt en söndag i mitten av december när hon hyrt en lastbil som svärsonen körde + att hennes kompis och jag körde våra kombibilar. Vi körde två omgångar och så var allt flyttat. Nästan allt! :)

Nu har jag varit på IKEA ett flertal gånger, både med dotter och sonen som flyttade den 1 november. Jag har handlat en del plastbackar så jag kan sortera och kanske få lite mer ordning på mina tyger och prylar här hemma. Vi får väl se hur långt de räcker, kanske måste jag fylla på med fler vid senare tillfälle.

Jag håller samtidigt på att söka nytt jobb, blev ju arbetslös i mitten av november.

Tja ..... det var lite om vad jag håller på med för tillfället.

måndag 2 januari 2012

Gott Nytt År och en god fortsättning på 2012

Ser att det är mer än 6 månader sedan jag skrev i bloggen. Fy på mig! Mycket har hänt under hösten och det har inte varit åt det positiva hållet så jag tycker inte jag haft mycket att skriva. Början av december är nog den värsta tid jag varit med om.

I början av året propsade jag på att vi skulle köra till Tjeckien på semestern och så blev det också bestämt. Vi bytte bil i juni, det behövdes, den gamla hade jag nog inte vågat köra utomlands med. När våra yngsta barn hörde att vi skulle iväg så ville de följa med, de och jag har inte varit där på jättelänge.Vi hade en mycket bra semester, vi träffade Michals syskon och deras barn. Vi visste att farfar var sjuk och låg på ett sjukhem och vi ville också hälsa på honom. Senast vi var där var våra barn 10 år och nu är de 27 år gamla. Det fanns inte ett torrt öga när vi hälsade på den sista dagen innan vi skulle köra hem. I september fick vi ett telefonsamtal om att farfar dött. Vilken tur att vi körde ner i år och inte väntade.

När jag började jobba igen så var det ett jäkla jagande för att få in pengar till företaget. Tyckte det kändes som om allt bara hängde på mig. Jag gjorde vad jag kunde men aldrig räckte det, det var alltid någon miljon som fattades. I september lämnade företaget in konkursansökan och i oktober stängde konkursförvaltarna allt och alla anställda gick hem för sista gången. Nu är jag arbetslös igen! *suck*

Nu började eländet ordentligt, jag hamnade på akuten med högt blodtryck 210/103 men fick mediciner så det rättade till sig så småningom efter ett par vändor på vårdcentralen.

I somras pratade vi om att vi skulle åka iväg någonstans i december då jag skulle fylla 60 år. Vi som inte har varit utomlands på semestern någon gång, förutom när vi varit i Tjeckien, visste inte var vi skulle åka en sådan månad. Då började vi prata om att vi skulle beställa all mat och få det hemkört, upplagt på fat, färdigt att servera. Vi hade då bara behövt fixa det som skulle drickas.

Då händer det!!!

Kvällen, söndagen den 27/11, hade vi gått och lagt oss då mannen reser sig upp och kan inte få luft. Jag ringer efter ambulans och vi for iväg till Malmös sjukhus. När vi kom dit lyfte de inte av honom från ambulansen för de ville ha besked från Lund om vi skulle vidare till dem. De hade skickat EKG från ambulansen till Lunds lasarett och de ville ha dit honom. Mitt i natten, i full storm, körde vi med blåljus till Lund. Han hade fått en stor hjärtinfarkt, de skulle vilja operera honom direkt men han var så illa däran och med jättedåliga värden så de vågade inte. Han stod på vänt till akut operation så fort som värdena blev bättre och på tisdag kvällen kördes han till operation. Han låg i Lund i en vecka innan han blev överflyttad till Malmö där han fick stanna 4 dagar. Det var inte lätt att se honom ligga där i sjukhussängen, vi har varit tillsammans i 40 år och varken han eller jag har varit sjuka mer än att vi haft någon förkylning då och då. Han kom hem dagen före jag fyllde år och det var den bästa present jag kunde få. Nu måste han ta det mycket lugnt och vi tar en dag i taget och det ska säkert bli bra så småningom. Efter att aldrig behövt ta några mediciner så var jag på Apoteket och plånboken blev 1600 kr mindre. Han började med 13 piller fördelade på morgon och kväll. Tack o lov har vi våra fyra fina barn och vår svärson som ställt upp och hjälpt mig igenom detta.

Ja, detta var lite om vad som hänt det senaste halvåret. Sytt har jag inte gjort sedan jag var en lördag hos Kerstin för evigheter sedan. Stickat har jag gjort när jag tittat på TV, det har blivit någon mössa, halsduk och en liten sjal, inget avancerat alls.

Nu ska jag försöka ta tag i mitt eget liv och se om jag kan komma igång med lite roligare grejer.