Igår efter jobb körde jag ut till Stoff och Stil, jag köpte foder till klänningen jag håller på att sy till mig. Ja, nu har jag bestämt mig för att det ska bli en klänning och inte en topp. Tror det var Carina som fick mig att tänka mer än en gång. Igår var min son här hemma och jag visade honom vad jag höll på att sy. Han nickade när jag sa att de aldrig sett mig i en klänning och han tyckte också att det skulle bli en sådan och att han tyckte att den kommer att bli jättefin. :) Sen blir jag lite fundersam när jag tittar på kvittot. Jag körde dit för att köpa ett foder, fodret kostade 65.90 men slutsumman på kvittot var 195.70. Jag har gjort det igen!!! Hittat lite bra-att-ha-grejer som saltat räkningen. Tyckte ändå att jag kom billigt undan denna gången, det ju kunde varit värre. :)
Idag, på jobbet, har mitt humör gått upp o ner som en jojo, jag blir bara så frustrerad. När jag körde hem från jobb var jag både ledsen och besviken.
MEN ... när jag kom hem låg det ett handskrivet kuvert adresserat till mig. Jag blev nästan gråtfärdig när jag öppnat det och läst brevet, tänk att det är någon som bryr sig om och tänker på mig. Ååååhhhh Maja, jag tror inte du vet eller kan förstå hur glad jag blev. Ditt kuvert kom precis en dag då jag behövde lite uppmuntran. Tusen tusen tack, snälla gulliga du, för hälsningen och innehållet i kuvertet. Kramar till dig!
Så roligt att du också fått ett mjukt kuvert. Så'na piggar verkligen upp stämningen.
SvaraRaderaLycka till med klänningen.
Saknar vår tysta gemenskap vid symaskinerna på Campen.
Kram Wivi
Oj vad spännande det ska bli och få se din färdiga klänning. Hoppas du blir nöjd med den nu när du ska börja använda sådana ;-)))
SvaraRaderaKram o ha en bra helg.
Ja hon Maja vet precis när vi behöver uppmuntran, men jag har precis beundrar din dag o natt du gjort på Quiltcamp ha en bra helg kram märit
SvaraRadera