fredag 11 oktober 2013

Vill börja på nytt ...

... men vill först skriva om gammalt som hänt. Nu är det över 1 år sedan jag skrev något här på bloggen men det har varit så mycket här hemma så jag har inte haft lusten och orken att skriva.

Egentligen började det på hösten 2011 då våra barns farfar dog. Jag är tacksam för att vi hann ner och hälsa på honom under sommaren, han bodde i Tjeckien.

Första advent samma år fick mannen en stor hjärtinfarkt, som jag tror jag redan skrivit om. Han var illa däran och jag satt många timmar hos honom på dagarna.

Tidigt på våren 2012, när mannen började bli bättre, så var jag på en vanlig kontroll hos min gyn.läkare. Hon såg att något inte stod rätt till och skickade remiss till röntgen. Blev kallad och var på röntgen en tisdag i mitten av juni och hon ringde på onsdag em och sa att jag morgonen därpå skulle komma och hämta en remiss + röntgenutlåtandet och åka in på akuten. Röntgen visade att jag hade en tumör i urinblåsan. Blev först opererad en gång på lördagen men det visade sig att det inte hade gått riktigt som de ville så jag fick 2 alternativ att välja på. Alt. 1 var att inte opereras och Alt. 2 var att bli opererad.

Valde jag Alt. 1 så gick det bara åt ett håll, cancern skulle ta över och vi vet inte hur länge jag hade kvar att leva.

Valde jag Alt. 2 så opererade de bort urinblåsan och jag skulle istället få en påse på magen. Läkaren berättade att de eventuellt måste ta en bit av tarmen också och då skulle jag ha en annan påse på magen för detta. Livmoder och äggstockar skulle de också ta men det spelar ju ingen roll i min ålder.

Jag blev opererad och det första jag kommer ihåg att jag frågade när jag vaknade var: Har jag 1 eller 2 påsar??? Jag hade 2. Skit detsamma tänkte jag, jag lever i alla fall.

När jag varit hemma i 2 dagar efter min operation så hände det som inte får hända några föräldrar. Vår dotter fick beskedet att hon hade en tumör i lungan. De sa att som den satt gick det inte att operera men det skulle gå att behandla den. Tyvärr räckte det inte med detta utan efter ca 2 veckor fick hon veta att cancern spridit sig. Hon dog den 23/1 2013 efter 2,5 månads sjukdom och lämnade man och 3 barn.

När jag låg på sjukhuset hade jag så jäkla ont i ryggen hela tiden så när jag blev utskriven skickade de remiss till min läkare på vårdcentralen. Sedan har jag varit på röntgen och jag har kotkompressioner. Jag trodde inte det var sant men när de mätte mig så mäter jag 150 cm, jag har i alla fall varit 156-157 lång (läs kort) tidigare. Så jag har krympt en hel del.

Det har varit några jävliga år de sista 2 åren och speciellt det senaste året.

Ska jag leta efter något positivt så är det att vi flyttat, samma gård men annan lägenhet och nu har jag äntligen balkong inåt gården istället för utåt en trafikerad gata. När jag fick besked om operation så slutade jag röka så nu har jag varit rökfri i 1 år och 18 dagar. :) I måndags började jag en praktik. Jag börjar med 10 timmar/vecka för att testa hur mycket jag orkar, min rygg protesterar en del men det går.

Nu tänker jag starta om på nytt.

17 kommentarer:

  1. Ja du Carmen, du har verkligen haft det tufft de senaste åren. Skönt att det börjar se ljusare ut nu.
    Roligt att du fått en praktikplats med sådant som du är bra på. Nu hoppas jag att du har ork att sy lite och visa bilder på din blogg.
    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Carmen, du är så stark!
    SÅ roligt att du är på gång med ditt handarbetsintresse igen. Du har haft en tung tid, mycket tyngre än vad många klarar. Tiden läker alla sår, sägs det. Men det är väl inte riktigt sant. Däremot så tillåter väl tiden att man sorterar sorger, glädje och minnen. Kanske det nu är minnen, glädje och sorg istället. I den ordningen kanske vardagen blir lättare.
    Ser fram emot något blogginlägg emellanåt från dej. Jag har sett att du är på gång med en avslutningskant :)) Jag är nyfiken :))

    KRAM och ha en skön helg. Kanske lite sol på balkonen oxå.

    SvaraRadera
  3. Roligt att se att du är på gång ingen. Din blogg var en av de första bloggar som jag började läsa och så kom jag med på QOL listan. Även om vi inte träffats på riktigt så känns du som en en vän. Du har gått igenom mycket mer än många andra men har alltid ett vänligt ord till alla. Kommer att fortsätta att följa din blogg och blir alltid glad när du skriver något. Bloggandet och sömnad ska vara roligt och inte ett krav. Kram från Christina i Hörnefors

    SvaraRadera
  4. Vet vem du är via QoL listan och har följt ditt öde, det du har drabbats av skulle knäcka vem som helst. Är väldigt tacksam för att du har varit stark under denna tid och börjar komma tillbaka till det 'normala'
    Skall med glädje följa din blogg nu när jag har hittat den.
    Många kramar

    SvaraRadera
  5. Carmen, så mycket otrevligt och svårt som har drabbat dig och din familj. Jag finner inte orden jag vill säga/skriva, men hoppas du förstår att jag tänker på dig och de dina. Självklart har jag lagt till dig på min (nya) blogin-lista, så jag ser när du uppdaterar. kram

    SvaraRadera
  6. Så mycket elände du gått igenom och vad gör 2 påsar på magen när man får fortsätta.....
    Att mista ett barn är inget någon förälder ska behöva gå igenom och det är fruktansvärt...vet av egen erfarenhet.
    Ska bli kul att se vad du hittar på vid symaskinen framöver.
    Ha en underbar höst!
    kram Gunilla

    SvaraRadera
  7. Tänker på dig och hoppas allt går bra i framtiden! Skönt att du kan sy igen, det skingrar tankarna.
    Lycka till med jobbet
    Kram Monika i Åryd

    SvaraRadera
  8. Kram till dig, hoppas att du kan finna energi och lust igen genom ditt skapande.

    SvaraRadera
  9. Det var några jobbiga år du haft! Styrkekramar och hoppas att du blir bättre och bättre! Elna

    SvaraRadera
  10. Hoppas verkligen att du haft nog av det dåliga och kan se framåt mot ljusa dagar. Kram Kikki

    SvaraRadera
  11. Roligt att du är på gång och kan se framåt igen. Jag tänker på dig och många hårda kramar.

    SvaraRadera
  12. Roligt att du är på gång och kan se framåt igen. Jag tänker på dig och många hårda kramar.

    SvaraRadera
  13. Din sida har varit öppet sen i morse. Har tänkt hela dagen på dig och vad du har gått genom.Det var som en déjà vu, cancer, begrava min son, strax efter min mamma. Min son lämnade efter sig 3 barn.
    När jag läste dina ord " Skit detsamma tänkte jag, jag lever i alla fall" kände en sådan stålthet över dit sett att tänka!!!
    Så stark av dig!!! Du är en survivor!!!
    Att förlora sitt barn är den värsta man kan gå genom. Nu har det gått ganska många år sen min son dog men, av den erfarenhet jag har fått under den här tiden är att det blir lättare, det trodde jag inte när andra sa till mig men, det blir. Man glömmer inte man bara lär sig leva med sorgen. Måste säga att jag tycker att du är så modig, för att du har klarat allt detta och att du berättar du får oss!!!
    Många kramar
    Monica

    SvaraRadera
  14. Jag har följt dig genom dessa år och verkligen lidit så med dig....Är så glad att du är tillbaka och t.om börjat sy och jobba igen .Bambikramar till dig i massor!!!!

    SvaraRadera
  15. Stor stor kram till dig Carmen!

    SvaraRadera